Kan inte. Sluta. Tänka. På honom.
Nej inte Honom. Nån helt annan.
Mitt hjärta bara dunk, dunk, dunkar.
Finaste, sötaste, härligaste han. Med det mjukaste håret, finaste ögonen, härligaste dialekten.
Varmaste famnen.
Och nu, vad gör jag nu? Mitt hjärta säger ring, sms:a, kontakta! Min hjärna (och omgivning) säger vänta, det är för tidigt, du skrämmer bort honom.
Men ändå. Jag kan inte fokusera, inte koncentrera mig, inte tänka på något annat.
Inget annat än honom.
Mitt hjärta bara dunk, dunk, dunkar.
Och jag är så förbannat förvirrad och kan inte bestämma mig.
Men herregud vad jag älskar känslan.
Dunk, dunk, dunk. Slå hjärta, slå!
Den finaste, finaste känslan. Vad glad jag blir av att läsa det här. Att allt är liksom ljusare. Kram!
SvaraRaderatack! ångesten är dock enorm nu, ont i magen, kroppen, hjärtat! sms:et skickat, oåterkalleligt. och inget svar ännu.
SvaraRaderaJag sitter i EXAKT samma båt. Man måste våga satsa för att vinna så är det bara!
SvaraRaderaMen JA! Det är du värd!
SvaraRadera